1951 - 1970
Finland återhämtade sig så småningom från andra världskriget. En källa till stor framtidsoptimism var nyheten om att olympiska spelen skulle ordnas i Helsingfors 1952, något som planerats till 1940 men som inte blivit av på grund av krigsutbrottet. Då Finland skulle stå värd för ett prestigefyllt internationellt evenemang väcktes frågan om hur landets poliskår skulle göra ett gott intryck på de utländska gästerna. Det var dags att göra sig av med krigstidens uniform och beteende för att kunna ge finska polisen en avslappnad och tidsenlig utstrålning.
Också i de andra nordiska länderna fanns en strävan att göra polisuniformerna mer civila till stilen, och finska polisen var den första bland de nordiska poliskårerna att införa en sådan uniform. I uniform m1951 ingick en lätt uniformsrock som framför allt kännetecknades av sin öppna krage. Denna typ av krage, som fick uniformen att påminna om en kostym, var den första i sitt slag i en finsk polisuniform. Uniformsrocken var mörkblå och hade bröst- och sidfickor med knappar. De tidigare kragspeglarna ersattes med femkantiga kragbeteckningar som bestod av ett svärdslejonemblem av silver omgivet av en granriskrans på svart botten.
Den tidigare vapenrocken med ståkrage förblev den primära uniformsrocken, och rocken med öppen krage nämndes uttryckligen som ett alternativ som fick användas helt frivilligt. Den lättare rocken blev dock snabbt populär, och polisförvaltningen främjade aktivt övergången till denna modell. En till modellen likadan grå sommarrock infördes 1953.
Uniformsreformen 1951 medförde också en annan klassiker inom polisuniformen, båtmössan. Denna saknade skärm och var tillverkad av samma sorts tyg som den nya uniformsrocken. Ytterligare en förändring 1951 var att kvinnliga poliser för första gången fick en egen klart definierad uniformshelhet.
Polisens centraldepå, som haft i uppgift att beställa och dela ut uniformer, fick 1955 namnet Polisutrustningsdepån. Statens beklädnadsfabrik hade sedan 1945 varit den primära uniformsleverantören. Utrustningsdepån införskaffade materialet, och beklädnadsfabriken tillverkade plaggen enligt uniformsförordningarna och de givna måtten.
Ytterligare uniformsbeslut togs 1955 och 1958 för att komplettera beslutet från 1951 och lägga till vissa detaljer. Ett betydande tillägg från 1958 var skyddsdräkter för vissa typer av uppdrag. Beslutet angav dock inte exakt hurdana skyddsdräkterna skulle vara, förutom att motorcykelpolisens dräkt skulle vara mörk till färgen och försedd med gradbeteckningar på axlarna. Den förordnade färgen på motorcykelpolisens hjälm hade varit vit sedan 1955.
På 1960-talet utfärdades ingen ny uniformsförordning, men 1968 infördes en fältuniform som under 25 års tid skulle forma allmänhetens bild av hur en typisk polis såg ut. Den nya uniformen presenterades i Polisens orderblad 1.11.1968. Uniformen innefattade en jacka som räckte ner till bältet. Den var tillverkad av blandat tyg, hade dold knappslå och nedåtvikt krage. Jackan var lätt och praktisk och blev därför snart populär.
