1970-talet

Inrikesministeriet tog ett nytt uniformsbeslut 1971. Tjänsterocken från 1951 förblev i bruk, men den gamla vapenrocken med ståkrage skulle inte längre användas. Sommarrocken från 1953 hörde fortfarande till uniformen, men under 1970-talet användes den i allt mindre utsträckning.

Inrikesministeriets beslut kompletterades med instruktioner i Polisens orderblad. Uniformen delades här in i fem olika varianter. Till vardags skulle poliserna bära antingen tjänsterock m1951 eller fältjacka m1968 och antingen långbyxor eller stövelbyxor. Vid representation skulle poliserna, beroende på hurdan situation det var frågan om, bära en av fyra uniformsvarianter: visitklädseln, den lilla festklädseln, festklädseln eller paradklädseln. Det enda specifika festplagget var dock ett festbälte, i övrigt byggde festklädseln på tjänsteuniformen.

Fältjacka m1968 kom att bli 1970-talets modeplagg inom polisen. Eftersom den bara räckte ner till höften och var tätt hopknäppt var den praktisk att röra sig i, och dessutom var den tillverkad av lättare material än uniformsrocken och modernare till stilen. Från och med 1970 blev det förmånligare än tidigare för den enskilde polisen att skaffa ny uniform, vilket ökade bytesfrekvensen.

Till uniform m1971 hörde en ny överrock som tagits i bruk redan året innan. Polisutrustningsdepån hade i samarbete med företaget Villayhtymä Oy utvecklat ett nytt vattenavstötande och malskyddat tyg. Rocken var avsedd för vinterbruk och som ett alternativ till den tjockare kappan.

1970-talets mest betydande uniformsinnovation var skyddsdräkten från 1970. Dräkten var avsedd för motorcykelpoliser och andra som utförde specialuppdrag. Materialalternativen var blandtyg, läder eller konstläder. Byxorna gjordes trafiksäkrare genom att förse byxbenen med reflexband. Skyddsdräkten fick 1973 namnet specialdräkt och försågs med polisens emblem och gradbeteckningar. Skyddsdräkten var heltäckande och kan betraktas som en föregångare till de senare fältoverallerna. På 1970-talet fanns det inga planer på att ersätta de traditionella uniformerna med denna nya modell, utan den var uttryckligen avsedd för specialuppdrag.

På 1970-talet var målsättningen att polisuniformen skulle bli bekvämare och mera praktisk, och Polisutrustningsdepån strävade därför ständigt efter att upptäcka och utveckla nya typer av tyg för plaggen. Bomull-terylenblandtyget visade sig lämpligt för de plagg som skulle bäras inomhus medan Enstex med plastyta lämpade sig för skyddsdräkter. År 1978 utsågs för första gången någonsin en uniformskommitté för polisen, och bland dess medlemmar var flera polisenheter representerade. Kommitténs uppgift var att kartlägga vilka behov som fanns för att utveckla de existerande uniformerna och utarbeta förslag på plagg som borde införas i framtiden. En viktig källa för denna undersökning var naturligtvis de poliser som bar uniformerna i sitt arbete. Kommitténs arbete var under denna period tidsbundet.