1990-talet
Arbetet för att utveckla polisuniformen fortsatte under början av 1990-talet. Nya plagg togs i bruk på prov i olika delar av landet, och ändringar i redan använda plagg förbereddes. Polisens depåer förenades 1992, vilket innebar att Polisutrustningsdepån lades ner och försäljningen av uniformerna togs över av Statens beklädnadsfabrik. Utvecklingen av uniformsplagg togs över av Polisdepån, som 1996 fick namnet Polisens teknikcentral.
Ett nytt uniformsbeslut togs 1993 utifrån uniformskommitténs rekommendationer och experiment. Fältjackan ändrades genom att den gjordes längre och dess knappar byttes ut mot ett blixtlås. Specialdräkten ersattes med en overall som var lösare än den tidigare modellen och tydligare utformad vad gällde detaljerna. Också en del helt nya plagg infördes: en tröja, skyddsbyxor med hängslen och en reflexväst. För kvinnliga poliser infördes en byxkjol och en mörkblå väst. Fältmössan ersattes med en lätt mössa som påminde om en vanlig keps.
Beslutet från 1993 ersattes redan två år senare med en ny förordning om polisens uniform och ett nytt uniformsreglemente, men dessa medförde inga större förändringar. Reglementet delade in uniformen i fyra varianter: fältklädseln, tjänsteklädseln, visitklädseln och paradklädseln. Vilka plagg som ingick i varje variant beskrevs i reglementet. Fältuniformen var den vanligaste varianten för arbete både inom- och utomhus.
Ett målmedvetet arbete för att utveckla polisens fältuniform inleddes hösten 1995. En av målsättningarna var att utifrån ERTI-overallen, som användes vid specialuppdrag, skapa en fältoverall för allmänt bruk. En kläddesigner anställdes, och planering och testning av både en overall och en tudelad dräkt inleddes. I slutet av 1997 avslutades samarbetet med Statens beklädnadsfabrik i fråga om tillverkning och försäljning av uniformer. Därefter kunde ett projekt för en genomgående förnyelse av uniformen, VIVA99, inledas.
Under VIVA99 behandlades alla delområden inom polisens klädsel grundligt. Både material och enskilda plagg utsattes för laboratorietest, och plaggen testades också ute på fältet. Plaggen fick tekniska konfigurationer och tillverkningen konkurrensutsattes i enlighet med EU-lagstiftning. Målsättningen var en enhetlig garderob av hög kvalitet, en kombination av bekvämlighet, ökad arbetssäkerhet och prisvärdhet.
De nya modellerna var färdiga 1998. De utgjorde en bred, yrkesmässigt utformad helhet, en samling plagg för olika situationer och användargrupper. Försäljningen av uniformer handhades av Polisens teknikcentral, och distributionen av de nya uniformsplaggen inleddes i början av 1999. I maj samma år togs ett beslut av inrikesministeriet som tillät poliser att bära de tidigare plaggen fram till årsskiftet 2000. Vissa nya plagg började distribueras först i början av 2000-talet.
